Bergand

Berganden är en medelstor dykand som har sitt ursprung i de arktiska och subarktiska områdena, där den häckar på tundra och taigaskogar. I Sverige möter du berganden främst i fjälltrakterna, men arten förekommer också längs Östersjökusten, vid Västkusten och omkring Gotland.

Kännetecken och utseende

Berganden är något större än sin nära släkting viggen. En adult hane imponerar med en ljust gråstrimmig rygg, ett svart huvud med grön glans samt svart bröst och stjärtparti som skimrar i blått. Honan präglasav en kanelbrun färgtoning med mörkare rygg och gråbrunvattrade kroppssidor. En karakteristisk bred vit ring vid näbbroten är ett utmärkande drag hos honan. Båda könen har en gråblå näbb med svart näbbnagel.

Så skiljer du berganden från viggen

Det finns risk att förväxla berganden med viggen, men det finns säkra skillnader. Berganden saknar den nacktofs som viggen har. Hanen kännetecknas också av en märkligt mycket ljusare rygg än vigghanen. Honan är lätt att identifiera tack vare den breda vita ringen vid näbbroten – ett drag som helt saknas hos vigghonan.

Jaktbestämmelser

Berganden är fredad från jakt i Sverige och får således inte skjutas.

Snabbfakta om berganden

• Medelstor dykand som häckar på tundra och taiga
• Främst förekommande i Sveriges fjällregioner
• Observeras också vid Östersjön, längs Västkusten och kring Gotland
• Något större än viggen
• Hane: ljus gråstrimmig rygg, svart huvud och bröst
• Hona: kanelbrun, mörkare rygg, karakteristisk vit ring vid näbbroten
• Båda könen: gråblå näbb med svart näbbnagel
• Saknar nacktofs till skillnad från viggen
• Honan har vit näbbrotsring som saknas hos vigghonan
• Fredad från jakt i Sverige