Jaktfrågor: jakträtt och lagar
Får man jaga på någon annans mark?
Kort svar
Bara om den som har jakträtten där har gett dig lov. Jakträtten följer marken och tillhör fastighetsägaren om den inte har upplåtits till någon annan, och den som jagar utan lov kan dömas för jaktbrott.
I Sverige följer jakträtten marken, och den tillhör fastighetsägaren (10 § jaktlagen). Vill du jaga där du inte själv har rätten behöver du lov av den som har den. Även att söka efter eller spåra vilt för att fälla det räknas som jakt (2 §), så du behöver lovet innan du släpper hunden.
Oftast är det markägaren du ska fråga. Men har jakten upplåtits till ett jaktlag, eller arrenderats ut tillsammans med gården, kan någon annan ha jakträtten. Då är det jakträttshavaren som ger dig lov.
Skriftligt eller muntligt lov
Lagen kräver inte att tillståndet är skriftligt, och enligt Naturvårdsverket gäller även en muntlig upplåtelse. Men ett muntligt ja glöms lätt bort, eller så minns ni det olika. Skriv hellre ner vad ni kommer överens om, gärna med en karta:
- vilken mark det gäller och var gränserna går
- vilka arter och vilka dagar
- om du får ha med hund och vilka jaktsätt som gäller
- vad som ska hända med det du fäller
Vad jaktgästen ska ha med sig
Den som jagar ska ha sitt jaktkort med sig och visa det på uppmaning, bland annat för polis, jakttillsynsman och den som äger marken eller har jakträtten där (52 § jaktförordningen). För vapnet ska du kunna visa beviset om innehavstillstånd eller ett jaktkort med anteckning om att beviset har visats upp. Har du ett lånat vapen med dig utan att långivaren är med behöver du låneintyg och eget tillstånd för samma vapentyp eller ett lånetillstånd (14 kap. 3 och 4 §§ vapenförordningen). Se frågan om att låna ut sitt jaktvapen.
Måste du passera en tredje persons mark får du inte ha vapnet med dig där utan lov av den som har jakträtten, utom på vägar som är öppna för allmänheten eller i lovliga ärenden. Hunden ska då vara kopplad (35 § jaktlagen).
Om du jagar utan lov
Jagar du på någon annans jaktområde utan lov, eller tar vilt där, döms du för jaktbrott om det sker med uppsåt eller av grov oaktsamhet (43 § 1). Straffet är böter eller fängelse i högst ett år. Ertappas du på bar gärning får jakträttshavaren ta viltet och till exempel vapnet i beslag (47 §), och viltet ska som regel förverkas, alltså dras in (48 §). Ett jaktbrott kan också kosta dig vapenlicensen, eftersom Polisen ska återkalla den om du har visat dig olämplig att ha vapen (13 kap. 1 § vapenlagen).
I två fall behöver du inget lov. Har du själv skadskjutit ett djur får du följa efter det in på grannens mark, se frågan om hur länge man måste leta. Och hittar du ett vilt som lever fritt och är så illa skadat att det av djurskyddsskäl bör avlivas snarast, får du göra det även på någon annans jaktmark (9 a §).
Källor:
- Jaktlag (1987:259) 2, 9 a, 10, 28, 35, 43, 47 och 48 §§, lydelse t.o.m. SFS 2026:832
- Jaktförordning (1987:905) 52 §, lydelse t.o.m. SFS 2026:1693
- Vapenförordning (2026:409) 14 kap. 3 och 4 §§, lydelse t.o.m. SFS 2026:1484
- Vapenlag (2026:408) 13 kap. 1 §, lydelse t.o.m. SFS 2026:1596
- Naturvårdsverket, Upplåtelse av nyttjanderätt till jakt (2023-05-02), avsnittet Allmänt om upplåtelse av jakt, granskad 2026-10-22
- Naturvårdsverket, Vanliga frågor om jakt, avsnitten Vem får jaga? och Var får man jaga?, granskad 2026-10-22