Gäss och svanar
Knölsvan och sångsvan
Knölsvanen har orange näbb med svart knöl och S-formad hals, sångsvanen gul och svart näbb, rak hals och trumpetande läte.


Knölsvan och sångsvan är våra två vanliga svanar. På håll ser båda ut som stora vita fåglar, men de skiljer sig i flera detaljer som går att se även på avstånd. Båda saknar allmän jakttid, men sångsvanen får i vissa fall skyddsjagas enligt jaktförordningen.
Jämförelse
| Kännetecken | Knölsvan | Sångsvan |
|---|---|---|
| Näbb | Orangeröd med svart rot och svart knöl | Gul vid roten, svart ytterdel, ingen knöl |
| Huvudprofil | Knölen ger ett trappsteg vid pannan | Rak, kilformad profil från hjässa till näbbspets |
| Hals när den simmar | Böjd i ett mjukt S, näbben nedåt | Rak och upprätt |
| Stjärt | Längre och spetsig, ofta lyft | Kortare och rundad |
| Läte | Mest tyst, väser | Högljudda, trumpetande rop |
| Vingljud | Starkt, sjungande vid varje vingslag | Svagt |
| Ungfågel | Gråbrun, grårosa näbb utan knöl | Ljust grå, näbb med ljusrosa bas och svart spets |
Det säkraste kännetecknet
Titta på näbben. Orange med svart knöl är knölsvan. Gul och svart utan knöl är sångsvan. Hör du en flock svanar ropa högt i luften är det nästan alltid sångsvanar. Hör du ett metalliskt, rytmiskt sus från vingarna är det knölsvanar.
Var de ses
Knölsvanen häckar vid kuster och näringsrika sjöar i södra och mellersta Sverige och övervintrar ofta här. Sångsvanen häckar framför allt i norra Sverige men har spridit sig söderut. På vintern samlas många sångsvanar på åkrar och i grunda vikar i södra Sverige.
Jaktlig status
- Knölsvan: ingen allmän jakttid och ingen skyddsjakt direkt enligt jaktförordningen. Skyddsjakt kräver beslut av länsstyrelsen.
- Sångsvan: ingen allmän jakttid, men skyddsjakt är tillåten under vinterhalvåret när sångsvanar i flock om minst fem fåglar uppträder vid fält med oskördad gröda och det behövs för att förebygga skada.