Kråkfåglar
Råka och korp
Två helsvarta kråkfåglar som skiljs på storlek, näbb och stjärt, och som har olika jaktlig status.


Råka och korp är båda helsvarta och kan se lika ut på avstånd, särskilt i motljus. Men de skiljer sig tydligt i storlek, näbb och stjärt, och de har inte samma jaktliga status.
Skillnaderna i korthet
| Råka | Korp | |
|---|---|---|
| Storlek | Ungefär som en kråka | Mycket större, i ormvråkens storlek |
| Näbb | Lång, smal och spetsig | Mycket kraftig och grov |
| Näbbrot | Naken, ljusgrå hud hos vuxna fåglar | Fjäderklädd |
| Stjärt | Rak eller svagt rundad | Tydligt kilformad |
| Flykt | Snabba vingslag, ofta i flock | Seglar och glidflyger, gärna akrobatiskt |
| Läte | Hest "kaah" | Djupt, ekande "klong" |
| Socialt | Flockar och kolonier | Oftast parvis |
Så gör du i fält
Titta på stjärten när fågeln flyger. Korpens kilformade stjärt är det enklaste kännetecknet. På en sittande fågel är näbben bäst: råkans ljusa, nakna näbbrot syns tydligt hos vuxna. Unga råkor har dock fjädrar vid näbbroten under första vintern, och då kan de likna en svartkråka. Korpen har också lösa strupfjädrar som ger ett skäggigt intryck.
Miljön hjälper också. Råkor ses i flock på åkrar i södra Sverige och häckar i kolonier i trädgrupper. Korpen ses oftast ensam eller två och två, och ofta högt i luften.
Varför skillnaden spelar roll
Råka har allmän jakttid i Skåne och Halland. Korp har ingen allmän jakttid alls och får bara jagas som skyddsjakt. Båda arterna kan jagas som skyddsjakt enligt bilaga 4 till jaktförordningen när de orsakar skada på grödor eller i anläggningar. Korpen får dessutom jagas för att skydda ungar av tamdjur, renkalvar och viltuppfödningar. Se jakttider.