Jaktfrågor: jakträtt och lagar
Vem ansvarar för viltvården på en fastighet?
Kort svar
Både markägaren och den som har jakträtten har ansvaret enligt jaktlagen. Ägaren blir alltså inte av med det när jakten arrenderas ut, och den som arrenderar jakten kan inte heller lämna över det till ägaren.
Regeln om ansvaret står i 4 § andra stycket jaktlagen. Enligt paragrafen består viltvården av två delar: särskilda åtgärder som ger viltet skydd och stöd, och en jakt som anpassas efter hur mycket vilt det finns. Markägaren och jakträttshavaren ansvarar för båda. Mer än så säger lagen inte. Den fördelar inte arbetet mellan dem, och det finns inget straff för den som slarvar med viltvården. Redan när lagen kom skrev regeringen att den inte föreslog några direkta tvångsmedel (prop. 1986/87:58 s. 68).
Skillnaden mellan jakträtt och viltvårdsansvar
Jakträtten hör till fastigheten (10 §). Den ger rätt att jaga och att ta hand om viltet på marken. Ägaren kan upplåta jakträtten, alltså låta någon annan jaga där, till exempel genom ett jaktarrende. Den som arrenderar jakten får i sin tur inte lämna den vidare utan ägarens samtycke (14 §). Arrenderar någon gården som jordbruk följer jakträtten med till arrendatorn, om avtalet inte säger något annat.
Ansvaret för viltvården följer inte med på samma sätt. Lagen nämner både markägaren och jakträttshavaren, och därför är ägaren fortfarande ansvarig när någon annan jagar på marken. Skriv gärna in i arrendeavtalet vem som gör vad, till exempel vem som utfodrar, lägger ut saltstenar eller sår en viltåker. Ligger fastigheten i ett viltvårdsområde kan föreningen samordna jakten och åtgärderna för viltet över flera fastigheter (1 § lagen om viltvårdsområden).
Vad viltvården innebär i praktiken
Enligt förarbetena handlar paragrafen om mer än en väl anpassad jakt. Den syftar också på utfodring, utplantering av vilt och anläggningar som gör det bättre för viltet, till exempel viltvatten och viltåkrar. Men viltvård betyder inte bara att få stammarna att växa. Lagen har två mål: arterna ska finnas kvar, och stammarna ska utvecklas på ett sätt som tar hänsyn till både samhällets och enskildas intressen, till exempel jägares, jordbrukares och skogsägares. Regeringen skrev att alltför täta stammar som skadar skog och grödor inte är önskvärda. Blir ett bestånd så stort att det finns påtagliga risker för trafikolyckor eller allvarliga skador, kan en myndighet besluta om jakt (7 §). Enligt propositionen kan för mycket viltvård leda just dit.
För dig som jagar betyder det att avskjutningen är en del av viltvården och inget som står vid sidan av. Hur stammarna inventeras och hur älgförvaltningen fungerar står under jaktvård. Åtgärder i fält, som biotopvård och utsättning av fågel, hittar du under viltvård, och en översikt över resten av lagen finns under jaktlagen.