Hardjur
Vildkanin
Vetenskapligt namn: Oryctolagus cuniculus
Vildkaninen är ett litet, infört hardjur som lever i kolonier i södra Sverige och får jagas hela året.

Snabbfakta
- Ursprung: Iberiska halvön, införd till Sverige
- Utbredning: framför allt södra Sverige
- Kännetecken: liten, korta öron, lever i kolonier
- Fortplantning: flera kullar per år, ungarna föds nakna och blinda
- Jaktlig status: får jagas hela året (bilaga 4, främmande art)
- Ammunition: klass 4 räcker
Vildkaninen kommer ursprungligen från Iberiska halvön och har spridits av människan över stora delar av världen. I Sverige är den inte ursprunglig. Den finns framför allt i södra Sverige, i sandig och lättgrävd mark, och har på flera håll blivit vanlig i stadsparker, på kyrkogårdar och i villaområden.
Kännetecken
- Mindre än båda hararterna. En vuxen vildkanin väger ofta runt ett och ett halvt kilo.
- Korta ben och korta öron, utan eller med bara lite svart i spetsarna.
- Gråbrun päls med rödaktig nacke och ljus buk.
- Svansen är mörk ovanpå och vit under, och den vita undersidan blinkar när kaninen springer.
- Rör sig i korta, snabba skutt och springer alltid mot närmaste håla när den blir skrämd.
Förvildade tamkaniner kan ha helt andra färger och vara till exempel svarta, vita eller fläckiga.


Förväxling med harar
Vildkaninen förväxlas med skogshare och fälthare, men den är mycket mindre, har kortare ben och öron och lever i grupp. Hararna lever ensamma ovan jord och söker inte skydd i hålor. Se även skogshare och fälthare.
Spår och tecken
- Kolonier med många hål i marken, ofta i sluttningar, slänter och under buskage.
- Högar av spillning på särskilda platser, latriner, som kaninerna använder för att markera.
- Små grävgropar och avbetat gräs runt kolonin.
- Gnagd bark på träd och buskar under vintern.
Levnadssätt
Vildkaninen lever i kolonier och gräver långa gångsystem under jord. Den äter gräs, örter, grödor och bark. Precis som hararna äter den en del av sin egen spillning för att få ut mer näring.
Kaninen förökar sig mycket snabbt. Honan kan få flera kullar per år med många ungar i varje. Till skillnad från harungar föds kaninungar nakna och blinda, i en bädd av hår och gräs i en håla. Stammen kan minska kraftigt vid utbrott av sjukdomar som myxomatos.
Jakt och regler
Vildkaninen står i bilaga 4 till jaktförordningen som främmande art och får jagas hela året. Den får också jagas när den kommer in på gården eller i trädgården och i handelsträdgårdar, fruktodlingar och plantskolor. Enligt jaktlagen får den som innehar mark men saknar jakträtt fånga vildkanin och behålla de fångade djuren.
- Kulpatron klass 4 räcker. Hagelgevär i alla tillåtna kalibrar och luftgevär enligt NFS 2023:8 är också tillåtna.
- Ficklampa får användas vid jakt i gryt och när kaninen ska avlivas framför ställande hund.
- Fast belysning vid väg eller byggnad som satts upp för annat ändamål får användas.
Vanliga jaktformer är jakt med frett, vakjakt och fångst i fällor.
Det här brukar provet fråga om
- Skillnaden mot hararna: storlek, öron och att kaninungar föds nakna och blinda.
- Att vildkaninen får jagas hela året.
- Att klass 4 räcker.
Fler foton på vildkanin


Känner du igen vildkanin?
4 bilder på vildkanin, skogshare och fälthare. Fyra svarsalternativ per bild, som på teoriprovet.