Hoppa till innehållet

Spår och förväxlingar

Viltspår

Spår, spillning och andra tecken som visar vilka djur som rör sig i markerna.

Älgspår i snö bredvid en känga
Älgspår i snö bredvid en känga
Rävspår över en snötäckt sjö
Rävspår över en snötäckt sjö
Harspår i snö
Harspår i snö
Bök efter vildsvin i en gräsmark
Bök efter vildsvin i en gräsmark

Spår och tecken berättar vilka djur som finns i området, hur de rör sig och ibland vad de har gjort. För jägaren är det grunden för att planera jakten, välja pass och följa upp ett skott. På provet förekommer frågor om både fotavtryck och andra spår, som spillning och betningsskador.

Spårstämpel och spårbild

Ett enskilt avtryck kallas spårstämpel. Det visar antal tår, om klorna syns och hur trampdynorna ser ut. Mönstret som flera avtryck bildar tillsammans kallas spårbild eller spårlöpa, och det visar hur djuret har rört sig. Titta på båda. En otydlig stämpel går ofta att artbestämma med hjälp av spårbilden.

Underlaget påverkar mycket. Nysnö och fuktig lera ger de tydligaste spåren. I töväder smälter kanterna och avtrycken blir större än de egentligen är. Blåst och lös snö suddar ut detaljer. Ett färskt spår har skarpa kanter, medan ett äldre har rundade kanter och kanske snö eller barr som fallit ned i det.

Gångarter

  • Gång och trav ger spår på rad. Rödräven sätter bakfoten i framfotens avtryck och lämnar ett spår som är nästan snörrakt.
  • Mårddjur som mård och mink rör sig ofta i parsprång, där avtrycken ligger två och två.
  • Harar och ekorrar hoppar så att bakfötterna hamnar framför framfötterna. Hos haren ligger framfötternas avtryck efter varandra och bakfötternas bredvid varandra.

Klövvilt

Hjortdjur och vildsvin lämnar tvåklövade spår. Älgen har störst spår, och i mjuk mark syns ofta biklövarna. Hos vildsvinet sitter biklövarna lågt och brett och syns nästan alltid i spåret. Rådjurets spår är litet och spetsigt. Läs mer om arterna under hjortdjur och vildsvin.

Rovdjur

Rävens spår är ovalt och smalt med klor som syns. Vargens spår är större, och även där syns klorna. Lodjuret har kattdjurens runda spår där klorna inte syns, eftersom de är indragna när djuret går. Björnen har fem tår och en bred trampdyna, och framtassarnas långa klor syns ofta. Grävlingen har också fem tår med långa klor på framfötterna. Se lodjur och rödräv.

Fåglar

Hönsfåglar har tre tår framåt och en kort baktå. Ripornas fjäderklädda fötter ger breda och suddiga spår i snö. I spåren efter änder och gäss syns simhuden mellan tårna.

En plockplats med fjädrar avslöjar vem som tagit fågeln. En rovfågel plockar fjädrarna, så spolarna är hela. Räv och mårddjur biter av fjädrarna, så spolarna ser avbitna ut.

Andra tecken

  • Spillning: älgen lämnar högar med bönformade kulor på vintern och mjukare kokor på sommaren. Harens spillning är rund och lite tillplattad. Tjäder och ripor lämnar korvformade spillningar av barr eller kvistar.
  • Fejning: hornbärande hjortdjur gnider hornen mot buskar och unga träd så att barken slits av.
  • Barkskador: älgen saknar framtänder i överkäken och skalar bark med tänderna i underkäken, nerifrån och upp. Bävern gnager runt stammen när den fäller träd, så att stubben blir spetsig och kägelformad.
  • Bök: vildsvin vänder upp grästorv och jord när de letar efter föda.
  • Liggplatser, gryt och lyor: nedtryckt gräs eller snö visar var hjortdjur legat, och utkastad jord och bäddmaterial visar ett grävlingsgryt i bruk.

Det här brukar provet fråga om

  • Skillnaden mellan spårstämpel och spårbild.
  • Hur töväder påverkar spårets storlek.
  • Hur lodjur, räv och varg skiljs åt på spåret.
  • Vem som har plockat en fågel: rovfågel eller däggdjur.
  • Hur älgens barkskador ser ut.

Se också förväxlingsbara arter och viltkunskapens artporträtt, till exempel älg och lo.

Alla sidor om spår och förväxlingar