Hoppa till innehållet

Vadare

Morkulla

Vetenskapligt namn: Scolopax rusticola

Skogslevande vadare med lång näbb och tvärgående band på huvudet. Morkullan är jaktbar.

Morkulla
Morkulla

Snabbfakta

  • Skogslevande vadare med lång rak näbb
  • Rostbrun, lövfärgad dräkt
  • Tvärgående band över bakhuvudet
  • Ögonen sitter högt och långt bak
  • Morkullesträck på våren i skymning och gryning
  • Allmän jakttid i hela landet under hösten
  • Kulpatron klass 4, hagelgevär eller luftgevär

Morkullan är en vadare som har lämnat stränderna för skogen. Den lever i fuktig löv- och blandskog med öppna gläntor, gärna med al, björk och gran och mjuk mark där den kan söka föda. Den finns i nästan hela landet men saknas på kalfjället. De flesta morkullor flyttar till västra Europa på vintern.

Kännetecken

  • Rund och kompakt, cirka 33–35 cm, med kort hals och lång, rak näbb.
  • Varmt rostbrun dräkt som liknar torra löv, med mörka och ljusa fläckar på ovansidan.
  • Mörka tvärgående band över bakhuvudet. Det är det säkraste kännetecknet.
  • Stora mörka ögon placerade högt och långt bak på huvudet, vilket ger morkullan nästan runtomsikt.
  • Tvärvattrad undersida och rundade vingar.

Morkullan litar på sitt kamouflage och trycker länge. När den stöts lyfter den med smattrande vingslag och flyger sedan fladdrigt och tyst mellan träden.

Morkulla
Morkulla
Morkulla
Morkulla

Förväxling med enkelbeckasin

Enkelbeckasinen är fredad och liknar morkullan. Den är mycket mindre, har längsgående ränder på huvudet i stället för tvärgående band och lever på öppna blöta marker. Se enkelbeckasin och morkulla och enkelbeckasin.

Fler skillnader finns på jämförelsesidan Morkulla och dubbelbeckasin.

Levnadssätt, spår och tecken

Morkullan äter främst daggmaskar och insektslarver, som den känner av med den känsliga näbbspetsen i mjuk jord. Tecken på morkulla är små runda hål i fuktig mark och vita, kalkrika spillningsklickar på stigar och i gläntor.

På våren och försommaren sträcker hanarna i skymningen och gryningen lågt över trädtopparna. Det kallas morkullesträck. Under sträcket hörs ett lågt knorrande följt av ett vasst "psitt". Inventering av sträckande morkullor används för att följa beståndet.

Jakt och regler

Morkulla har allmän jakttid i hela landet under hösten. Se jakttider. Vårsträcket får alltså inte jagas. Jakten bedrivs oftast med stående eller stötande fågelhund i fuktig skog under höstflytten.

Kulpatron klass 4 räcker, och hagelgevär är tillåtet även i de mindre kalibrarna. Luftgevär får också användas för morkulla.

Det här brukar provet fråga om

  • Tvärgående band på huvudet hos morkullan, längsgående hos enkelbeckasinen.
  • Att morkullan är jaktbar men enkelbeckasinen fredad.
  • Morkullesträcket och dess läten.
  • Att morkulla får jagas med klass 4.

Fler foton på morkulla

Morkulla i flykt
Morkulla i flykt
Morkulla, dunungar
Morkulla, dunungar

Känner du igen morkulla?

4 bilder på morkulla, enkelbeckasin och dubbelbeckasin. Fyra svarsalternativ per bild, som på teoriprovet.

Alla sidor om vadare