Hoppa till innehållet

Jaktteori

Jakttermer

Skogssjö i morgondimma med björkar i höstfärger

Jakten har ett eget språk, och många av orden dyker upp i provfrågorna. Den här ordlistan förklarar vanliga termer om vapen och ammunition, hundar, viltets beteende, jaktformer, lagbegrepp och vilthantering. Definitionerna är korta. Mer om varje ämne finns i teorikapitlen, till exempel om vapnen och om jakthunden.

A

  • Allemansrätten – Rätten att vistas i naturen. Den ger ingen rätt att jaga eller att ta sig över annans jaktmark med vapen.
  • Allmän jakt – Jakt som är tillåten under de allmänna jakttiderna i bilaga 1 till jaktförordningen, utan särskilt beslut eller licens.
  • Ammunitionsklass – Indelning av kulpatroner i klass 1–4 efter kulans konstruktion, vikt och energi. Klassen styr vilket vilt patronen får användas på.
  • Anslag – Skyttens kroppsställning och sätt att hålla vapnet vid skott, till exempel stående, sittande eller liggande anslag.
  • Apportera – När hunden hämtar skjutet vilt och lämnar det till föraren.
  • Avfånga – Att avliva ett skadat eller fångat djur, till exempel med ett skott på nära håll.
  • Avlysa – Att avsluta en jakt i förtid, till exempel en licensjakt när det tillåtna antalet djur har fällts.
  • Avskjutning – Det antal djur som fälls, eller planeras att fällas, i ett område under en viss period.

B

  • Bast – Den hårklädda hud som täcker hjortdjurens horn medan de växer.
  • Bock – Hane av rådjur.
  • Bockhagel – Dubbelpipigt hagelgevär där piporna sitter ovanpå varandra.
  • Bom – Ett skott som missar.
  • Brunst – Däggdjurens parningstid. Hos fåglar talar man i stället om spel.
  • Bulvan – Konstgjord fågel som ställs ut för att locka fåglar inom skotthåll.
  • Bärgning – Att ta hand om fällt vilt och transportera det från skogen.

C

  • Centralantändning – Patron där tändhatten sitter mitt i hylsbotten. De flesta jaktpatroner är centralantända.
  • Choke – Trångborrning i hagelpipans mynning som håller ihop hagelsvärmen.
  • CWD – Avmagringssjuka, en dödlig prionsjukdom hos hjortdjur. Den har hittats hos några äldre älgkor i Norrbotten och Västerbotten.
  • Cylinderborrad – Hagelpipa utan trångborrning. Svärmen sprids snabbt efter mynningen.

D

  • Daglega – Den plats där ett djur ligger och vilar under dagen.
  • Drever – Svensk drivande hundras med korta ben, som framför allt används vid jakt på rådjur.
  • Drevjakt – Jakt där hundar eller drevkarlar driver viltet mot skyttar som står på pass.
  • Drevkarl – Person som går genom såten och driver viltet framför sig.
  • Drilling – Vapen med tre pipor, oftast två hagelpipor och en kulpipa.

E

  • E100 – Kulans rörelseenergi 100 meter från mynningen, angiven i joule. Används för att bestämma ammunitionsklass.
  • Eftersök – Att spåra upp och avliva ett djur som har skadats vid jakt eller i trafiken.
  • Eftersöksekipage – En eftersökshund och dess förare.
  • Ejektor – Mekanism i hagelgevär som kastar ut de tomma hylsorna när vapnet bryts.

F

  • Fallvilt – Vilt som hittas dött eller sjukt i naturen utan att ha fällts vid jakt.
  • Feja – När hjortdjur skrubbar av bastet mot buskar och träd. Spåren på stammarna kallas fejningsskador.
  • Fredad – Får inte jagas. Allt vilt är fredat om inte lag, förordning eller beslut säger något annat.
  • Fångstredskap – Fälla eller annat redskap som fångar vilt levande eller dödar det i fångstögonblicket. Det ska vara typgodkänt av Naturvårdsverket. Läs mer om fångst med fällor.
  • Fällhorn – Horn som ett hjortdjur har fällt. Älg, kronhjort, dovhjort och rådjur fäller sina horn varje år.
  • Fördröjd fosterutveckling – När det befruktade ägget vilar en tid innan fostret börjar växa. Förekommer bland annat hos rådjur, grävling och björn.
  • Förväxlingsart – Art som lätt kan förväxlas med en annan, till exempel en fredad art som liknar en jaktbar.

G

  • Galt – Hane av vildsvin.
  • Get – Hona av rådjur.
  • Gryt – Underjordiskt bo med gångar och flera ingångar, grävt av grävling eller räv.
  • Grythund – Hund som arbetar under jord i gryt, till exempel tax och terrier.

H

  • Hagelhåll – Avståndet inom vilket ett hagelskott har säker verkan. På jägarexamens prov ska en rådjursfigur på 20 meter bedömas som skjutbar och en på 30 meter som för långt bort.
  • Halvautomat – Vapen som laddar om sig självt efter varje skott. Antalet patroner är begränsat vid jakt.
  • Hind – Hona av kronhjort eller dovhjort.

I

  • Idisslare – Växtätare som har flerdelad mage och tuggar om födan, till exempel älg, rådjur och hjortar.
  • Inskjutning – Att justera vapnets sikte så att träffpunkten stämmer med riktpunkten på ett bestämt avstånd.
  • Inventering – Att räkna eller uppskatta hur många djur av en art som finns i ett område.

J

  • Jaktkort – Statligt bevis på att viltvårdsavgiften är betald. Det ska medföras vid jakt.
  • Jaktlag – En grupp jägare som jagar tillsammans på ett gemensamt område.
  • Jaktledare – Den som leder en gemensam jakt och ansvarar för genomgång, säkerhet och beslut under jakten.
  • Jakträtt – Rätten att jaga på ett visst område. Den tillhör fastighetsägaren men kan upplåtas till andra.
  • Jaktår – Tiden 1 juli–30 juni. Viltvårdsavgiften gäller ett jaktår.

K

  • Kaliber – Pipans innerdiameter. För hagelgevär anges den som ett nummer, till exempel 12.
  • Kalv – Unge av älg, kronhjort eller dovhjort under det första levnadsåret.
  • Kantantändning – Patron där tändsatsen ligger i hylsans kant, till exempel .22 Long Rifle.
  • Kid – Unge av rådjur.
  • Klappjakt – Drevjakt där en rad drevkarlar går genom terrängen och driver fram vilt, ofta fasan och hare, mot skyttarna.
  • Klövvilt – Vilt med klövar, som älg, hjortar, rådjur, vildsvin och mufflonfår.
  • Kolv – Den bakre delen av vapnet, som skytten lägger mot axeln.
  • Kombinationsgevär – Vapen med både släta hagelpipor och räfflade kulpipor.
  • Korn – Det främre siktet på ett vapen med öppna riktmedel.
  • Kulfång – Det som stoppar kulan bakom målet, till exempel marken eller en slänt.
  • Kulting – Unge av vildsvin. De första månaderna har kultingarna ljusa längsgående ränder.

L

  • Lega – Plats där ett djur har legat och vilat, ofta synlig som en nedtryckt grop i gräs eller snö.
  • Licensjakt – Jakt som kräver särskilt tillstånd, till exempel älgjakt på ett licensområde eller jakt på stora rovdjur efter beslut.
  • Likstelhet – Den stelhet i musklerna som uppstår en tid efter döden och sedan släpper.
  • Lockpipa – Pipa som härmar ett djurs läte, till exempel vid lockjakt på räv eller rådjur.
  • Lya – Bo eller viloplats för till exempel räv eller varg.
  • Löshundsjakt – Jakt där hunden arbetar fritt utan koppel.

M

  • Mynning – Pipans främre öppning, där kulan eller haglen lämnar vapnet.

P

  • Pass – Den plats där en skytt står under drevjakt eller hundjakt och väntar på viltet.
  • Passa – Att ta ur ett fällt djur, alltså avlägsna inälvorna.
  • Patron – En enhet av hylsa, tändhatt, krut och kula eller hagel.
  • Patronläge – Den bakre delen av pipan där patronen ligger när den avfyras.
  • Pejl – Sändare på hundens halsband, ofta med GPS, som visar var hunden befinner sig.

R

  • Rackelhane – Hybrid mellan tjäder och orre.
  • Rekyl – Vapnets rörelse bakåt när skottet går.
  • Revir – Område som ett djur försvarar mot andra av samma art.
  • Rikoschett – Kula eller hagel som studsar och ändrar riktning, till exempel mot sten, is eller vatten.
  • Ruggning – Fåglarnas byte av fjäderdräkt.
  • Räfflor – Spiralformade spår i kulpipan som får kulan att rotera.

S

  • Skadskjuta – Att skjuta så att djuret skadas men inte dör direkt.
  • Skottecken – Tecken på skottplatsen som visar var kulan har träffat, till exempel hår, blod och benflisor. Även djurets reaktion på skottet ger ledtrådar.
  • Skotthåll – Avstånd inom vilket skytten kan träffa säkert och skottet har tillräcklig verkan.
  • Skottplats – Platsen där djuret befann sig när det träffades. Eftersöket utgår därifrån.
  • Skyddsjakt – Jakt för att förebygga skador som viltet orsakar, till exempel på gröda, tamdjur eller egendom.
  • Slaktvikt – Vikten på den urtagna kroppen utan huvud, skinn, underben och inälvor.
  • Slugpatron – Hagelpatron med en enda kula.
  • Slutstycke – Den del av kulgeväret som stänger patronläget bakåt och rymmer slagstiftet.
  • Smygjakt – Jakt där jägaren långsamt och tyst närmar sig viltet.
  • Spel – Fåglars parningsbeteende med läten och uppvisning, till exempel hos orre och tjäder.
  • Spillning – Djurs avföring. Används för att se vilka arter som finns och vid inventering.
  • Statens vilt – Vissa arter, bland annat björn, varg, järv, lo och örnar, som tillfaller staten om de hittas döda eller dödas när de är fredade.
  • Stående fågelhund – Hund som stannar och står stilla för att visa var fågeln ligger, till exempel pointer och setter.
  • Ståndskall – Hundens skall när viltet står kvar på samma ställe, så att jägaren hör var det är.
  • Ställande hund – Hund som söker upp viltet och får det att stanna, till exempel en älghund.
  • Stötande hund – Hund som söker tätt framför jägaren och stöter upp fågel, till exempel spaniel.
  • Stövare – Drivande hund som med skall förföljer framför allt hare och räv.
  • Sugga – Hona av vildsvin.
  • Såt – Det område som avjagas under ett drev.
  • Säkring – Spärr på vapnet som hindrar avfyrning. Den ersätter aldrig säker hantering.

T

  • Tappt – När hunden tappar spåret och drevet avbryts.
  • Termiskt sikte – Sikte som visar värmestrålning. Det får bara användas vid viss jakt, framför allt på vildsvin.
  • Tjur – Hane av älg. Honan kallas ko.
  • Trikiner – Små parasitmaskar i musklerna hos bland annat vildsvin och björn. De kan smitta människor via otillräckligt tillagat kött.
  • Trycka – När vilt ligger stilla och låter jägaren eller hunden komma nära i stället för att fly.
  • Trädskällare – Hund som skäller på skogsfågel som har satt sig i ett träd, till exempel finsk spets.
  • Tularemi – Harpest, en bakteriesjukdom som kan smitta från hare till människa.
  • Tupp – Hane av hönsfåglar, till exempel orre, tjäder och fasan.
  • Tändhatt – Den lilla tändladdningen i hylsbotten som antänder krutet.

U

  • Uppflog – När en fågel lyfter och flyger iväg.
  • Urtagning – Att ta ut inälvorna ur ett fällt djur. Kallas också passning.

V

  • Vakjakt – Jakt där jägaren sitter still och väntar på viltet, till exempel vid en åtel eller en viltåker. I lagtexten kallas den vaktjakt.
  • Vette – Lockfågel som läggs ut på vattnet vid jakt på sjöfågel.
  • Vilt – Vilda däggdjur och fåglar, enligt jaktlagens definition.
  • Viltolycka – Trafikolycka där ett vilt djur är inblandat. För vissa arter ska platsen märkas ut och polisen underrättas.
  • Viltvård – Åtgärder som ger viltet skydd och stöd och som anpassar jakten efter viltstammarna.
  • Viltvårdsavgift – Avgift som alla som jagar ska betala per jaktår. Betald avgift ger statligt jaktkort.
  • Viltvårdsområde – Flera fastigheter som efter beslut av länsstyrelsen har sammanförts för att samordna jakt och viltvård.
  • Viltåker – Odling av grödor som anläggs för att ge viltet föda och skydd.
  • Vittring – Lukt från vilt, människor eller hundar. Ett djur som får vittring av jägaren flyr ofta.
  • Vådaskott – Skott som går av oavsiktligt.
  • Våm – Den största magavdelningen hos idisslare.

Z

  • Zoonos – Sjukdom som kan överföras mellan djur och människa, till exempel trikinos och tularemi.

Å

  • Årsunge – Djur som har fötts under det senaste året. Begreppet används i jakttiderna, bland annat för vildsvin.
  • Åtel – Foder eller slaktrester som läggs ut för att locka vilt till en bestämd plats.

Ä

  • Älgförvaltningsområde – Område med en i huvudsak egen älgstam, där en älgförvaltningsgrupp upprättar en plan för förvaltningen.
  • Älgobs – Inventering där jägarna under älgjakten noterar hur många älgar de ser och vilket kön och vilken ålder älgarna har.
  • Älgskötselområde – Område som länsstyrelsen har registrerat för älgjakt och som ska ha en skötselplan för älgstammen.

Vanliga frågor

Vad betyder det att passa ett djur?

Att passa betyder att ta ur ett fällt djur, alltså att avlägsna inälvorna så att kroppen kyls ned och köttet håller sig.

Vad är en såt?

En såt är det område som avjagas under ett drev vid drevjakt. Skyttarna står på pass runt såten medan hundar eller drevkarlar driver viltet.

Vad betyder tappt?

Tappt är när hunden tappar spåret och drevet avbryts. Hunden får då ringa runt för att hitta spåret igen.

Vad är skillnaden mellan brunst och spel?

Brunst är däggdjurens parningstid. Spel är fåglarnas parningsbeteende med läten och uppvisning, till exempel hos orre och tjäder.

Till jaktteori