Hönsfåglar
Tjäder
Vetenskapligt namn: Tetrao urogallus
Sveriges största hönsfågel, knuten till äldre barrskog och känd för tuppens vårspel.

Snabbfakta
- Sveriges största hönsfågel, lever i äldre barrskog
- Tupp: mörk med grönglänsande bröst, ljus näbb, vit fläck vid vingknogen
- Höna: brunspräcklig med enfärgat rostbrunt bröst och rundad stjärt
- Vinterföda: nästan bara tallbarr
- Spel tidigt på våren i gryningen
- Ingen allmän jakttid på Gotland
- Minst kulpatron klass 3 eller hagelgevär i kaliber 12, 16 eller 20
Här finns kännetecken, förväxlingsarter, jakt och det provet frågar om. Levnadssätt, föda och fortplantning beskrivs utförligare i artporträttet om tjäder.
Tjädern är vår största hönsfågel och en karaktärsart för den äldre barrskogen, gärna tallskog. Den finns i hela landet utom på Gotland och förekommer från låglandet upp till fjällens barrskogsgräns. Arten behöver stora skogsområden med inslag av gammal skog, och spelplatserna används ofta i många år.
Kännetecken
Tjädertuppen är mycket stor, ungefär 85 cm lång. Han är mörkgrå till svart med grönglänsande bröst, bruna vingar och en vit fläck vid vingknogen. Näbben är kraftig och ljus, strupfjädrarna bildar ett "skägg" och över ögat sitter ett rött ögonbryn. Stjärten är lång och rundad och fälls ut som en solfjäder under spelet.
Tjäderhönan är betydligt mindre än tuppen men större än orrhönan. Hon är brunspräcklig med ett enfärgat rostbrunt bröst och en rundad, rostbrun stjärt med mörka tvärband. Bakifrån syns ljusa fjäderkanter längs ryggen.


Förväxlingsarter
Tjädertuppen förväxlas med orrtuppen, som är mycket mindre och har kluven lyrstjärt och vitt vingband. Tjäderhönan förväxlas med orrhöna och järphöna. Det rostbruna bröstet och den rundade stjärten är de bästa kännetecknen. Se orrtupp och tjädertupp och järphöna, orrhöna och tjäderhöna.
Levnadssätt, spår och tecken
På sommaren äter tjädern blad, skott, bär och frön, och kycklingarna äter många insekter. På vintern lever den nästan bara på tallbarr som den äter uppe i träden. Spillningen från vintern är därför typisk: tjocka, böjda korvar av sönderdelade barr, ofta i högar under träd där fågeln suttit. Tjädern sväljer också små stenar som maler maten i kråsen, och den söker grus vid skogsbilvägar på hösten.
Spelet äger rum tidigt på våren, i gryningen. Tuppen knäpper, klunkar och avslutar med ett slipande ljud. Under slipet hör han dåligt, något som förr utnyttjades vid vårjakt. Spåren i snö är stora hönsfågelspår, och på spelplatsen syns ofta vingdrag i snön.
Jakt och regler
Tjäder har allmän jakttid i större delen av landet, men inte på Gotland. I flera sydliga län är jakten kortare, och under vissa perioder får bara tuppar skjutas. Se jakttider för ditt län.
Tjäder kräver minst kulpatron klass 3. Med hagelgevär gäller kaliber 12, 16 eller 20. Den vanligaste jaktformen är jakt med skällande fågelhund, som ställer fågeln i ett träd så att jägaren kan smyga sig fram och skjuta med kulvapen.
Det här brukar provet fråga om
- Kännetecken för tupp och höna, särskilt hönans rostbruna bröst.
- Skillnaden mot orrtupp och orrhöna.
- Vinterföda och spillning av tallbarr.
- Att tjäder kräver minst kulpatron klass 3.
Läs mer i porträttet tjäder i viltkunskap.
Fler foton på tjäder


Känner du igen tjäder?
4 bilder på tjäder, orre och järpe. Fyra svarsalternativ per bild, som på teoriprovet.