Hönsfåglar
Fjällripstupp och dalripstupp
Två vita ripstuppar på vintern, där fjällripstuppens svarta streck mellan näbb och öga avgör.


På vintern är både fjällripstupp och dalripstupp vita med svart stjärt, och båda har fjäderklädda fötter och vita vingar. Ändå går de att skilja åt med några få kännetecken. Det är en klassisk fråga på teoriprovet.
Skillnaderna i korthet
| Fjällripstupp | Dalripstupp | |
|---|---|---|
| Vinterdräkt | Vit med svart streck från näbben genom ögat | Helt vit utan streck i ansiktet |
| Storlek | Något mindre | Något större och kraftigare |
| Näbb | Smalare och klenare | Kraftigare och grövre |
| Sommar och höst | Grå och finmönstrad, ofta silvergrå på hösten | Rödbrun på huvud, hals och bröst |
| Vår | Ovansidan blir gradvis gråbrun | Huvud och hals blir rödbruna medan kroppen är vit |
| Miljö | Kalfjäll, sten- och blockterräng | Fjällbjörkskog, videbälte, myrar |
| Läte | Lågt, knarrande, nästan snarkande | Högt, skrattande spelläte |
Så gör du i fält
Titta först i ansiktet. Ett svart streck mellan näbb och öga på en vit ripa betyder fjällripstupp. Saknas strecket kan det vara en dalripa, men också en fjällripshöna, eftersom fjällripshönan oftast saknar streck på vintern. Hönor av de två arterna är därför mycket svåra att skilja åt i vinterdräkt.
Ta sedan hjälp av miljön och lätet. En ripa som flyger upp ur björkskogen och skrattar är nästan säkert en dalripa. En ripa som trycker bland stenar ovanför trädgränsen och knarrar är troligen en fjällripa.
Vid jakten
Båda arterna har samma jakttider och samma regler. De har allmän jakttid i norra Sverige och delar av mellersta Sverige, och de får jagas med kulpatron klass 4 eller hagelgevär. Snaror får användas norr om den 58:e breddgraden av den som har gått den utbildning som krävs. Se jakttider.
Läs mer på artsidorna om fjällripa och dalripa, och i porträttet dalripa.