Hoppa till innehållet

Vadare

Dubbelbeckasin

Vetenskapligt namn: Gallinago media

Tung beckasin som spelar i grupp på kalkrika fjällmyrar. Dubbelbeckasinen är fredad och kan lyfta framför hunden under morkullejakten i september.

Dubbelbeckasin
Dubbelbeckasin

Snabbfakta

  • Tung beckasin, mellan enkelbeckasin och morkulla i storlek
  • Mörkvattrad buk och vita stjärthörn
  • Lyfter tyst och flyger lågt och rakt en kort sträcka
  • Häckar på kalkrika myrar i fjällen
  • Hanarna spelar i grupp på samma platser år efter år
  • Flyttar nonstop till Afrika
  • Livskraftig (LC) i Rödlistan 2025
  • Fredad, ingen jakttid

Dubbelbeckasinen är en tung, fredad beckasin som häckar på blöta myrar i fjällen. Du ser den sällan, men du behöver kunna den. Den liknar enkelbeckasinen mycket och kan lyfta framför hunden där du jagar morkulla, som är den enda vadaren med jakttid.

Kännetecken

  • Större och betydligt tyngre än enkelbeckasinen, med något kortare och grövre näbb. Det vetenskapliga artnamnet media syftar på att den i storlek ligger mellan enkelbeckasin och morkulla.
  • Brunspräcklig ovansida. Undersidan är mörkt tvärvattrad ända in på buken.
  • På en stående fågel syns tre tydliga ljusa band över den hopfällda vingen. De bildas av vita spetsar på täckfjädrarna.
  • Vita hörn på stjärten, som lyser till både när fågeln lyfter och när den landar.
  • Trycker hårt och lyfter sent. Vingarna bullrar när den lyfter, men fågeln ropar sällan, och flykten går lågt och rakt. Efter 50–200 meter faller den ned i vegetationen igen.
Dubbelbeckasin med utbredd stjärt
Dubbelbeckasin med utbredd stjärt
Dubbelbeckasin med öppen näbb
Dubbelbeckasin med öppen näbb

Kön och ålder

Hane och hona ser i stort sett likadana ut i fält, men honan är i genomsnitt något större. Ungfågeln har mindre vitt i stjärten och suddigare vingband än den vuxna. I jaktsituationen hinner du sällan se sådana detaljer.

Läten

Dubbelbeckasinen säger sällan något när den stöts. På spelplatsen låter det desto mer, men bara i sen skymning och under natten. Hanarnas spel är ett snabbt, böljande kvitter blandat med klickande ljud som blir allt tätare och slutar i ett vinande. Spelet hörs bara ungefär 250 meter, så du kan stå en bit från en spelplats utan att höra något.

Förväxlingsarter

Enkelbeckasinen är den art som oftast blandas ihop med dubbelbeckasinen. Tänk på tre saker. Buken är vit hos enkelbeckasinen och vattrad hos dubbelbeckasinen. Stjärthörnen är vita hos dubbelbeckasinen. Och uppfloget skiljer sig: enkelbeckasinen ropar och kastar sig i sicksack, dubbelbeckasinen lyfter tyst och drar iväg rakt och lågt. Båda är fredade.

Morkullan är den jaktbara arten i gruppen. Den har tvärgående band över bakhuvudet, medan beckasinerna har längsgående ränder, och den är större och mer rostbrun. Det är jaktsituationen som gör att de kan förväxlas. Båda är tunga fåglar som trycker länge och lyfter först när du är nära, och i skogskanten mot en myr kan du möta vilken som helst av dem. Morkullejakten börjar 11 september, och dubbelbeckasinerna lämnar landet först under augusti och september, ibland ända in i oktober. Ser du vita stjärthörn eller lyfter fågeln från öppen, blöt mark ska du inte skjuta. Se jakttiden för morkulla och jämförelsen enkelbeckasin och morkulla.

Den minsta i släktet, dvärgbeckasinen, är också fredad.

Fler skillnader finns på jämförelsesidan Morkulla och dubbelbeckasin.

Levnadssätt

Dubbelbeckasinen har arenaspel, det vill säga att hanarna samlas på samma spelplatser år efter år och håller små revir där. Honorna kommer dit för att para sig och kan besöka flera spelplatser. Något par bildas inte, och honan tar ensam hand om ägg och ungar. Spelplatserna ligger på blöta, genomsilade myrar med inslag av dvärgbjörk och viden.

Födan är till största delen daggmask, och därför finns arten där marken är kalkrik. Den flyttar på natten, kommer i slutet av april eller början av maj och flyger på hösten till Afrika. Fåglar från Härjedalen som har burit små ljusloggrar har flugit utan uppehåll till Kongo, mellan 430 och 680 mil på två till tre och ett halvt dygn.

Utbredning

I Sverige häckar dubbelbeckasinen i fjällen från Härjedalen till Torne lappmark, från den fjällnära barrskogen upp till videregionen, bältet med videbuskar ovanför björkskogen. Förekomsten är tätast i de mellersta delarna av fjällkedjan, i södra Lappland och Jämtland–Härjedalen. Bäst känd är arten i Jämtland och Härjedalen, medan man vet mycket lite om hur många som finns i Lappland.

Så har det inte alltid sett ut. På 1800-talet var den en vanlig häckfågel i stora delar av Götaland och Svealand. När de översilade slåtter- och betesmarkerna dikades ut och odlades upp försvann den därifrån i början av 1900-talet. Varje vår hörs ändå spelande fåglar på väg norrut vid slättsjöar i södra och mellersta Sverige.

Jakt och status

Dubbelbeckasinen har ingen jakttid. Den finns inte i jaktförordningens bilaga 1 eller bilaga 4, varken i dag eller i de nya bilagorna från 1 juli 2027, och är därmed fredad enligt 3 § jaktlagen. Fredningen omfattar också ägg och bon. Den hör inte till statens vilt.

Arten står i bilaga 1 till EU:s fågeldirektiv, alltså bland de fåglar som ska ha särskilda skyddsområden. I Rödlistan 2025 har den flyttats från nära hotad (NT) till livskraftig (LC), med omkring 3 600 könsmogna fåglar. Ett hot är att gamla spelplatser växer igen, bland annat i södra Lappland.

På 1800-talet var dubbelbeckasinen ett omtyckt jaktbyte. Den var lätt att träffa när den lyfte rakt och tungt, till skillnad från enkelbeckasinen som kastar sig i sicksack. Jakten kan ha bidragit till att den försvann från södra Sverige, men det var förlusten av de blöta ängarna som avgjorde.

Inför provet

  • Dubbelbeckasinen är fredad och saknar jakttid. Morkullan är den enda jaktbara vadaren.
  • Skillnaden mot enkelbeckasinen: vattrad buk, vita stjärthörn och en tyst, rak och låg flykt.
  • Morkullan känns igen på tvärgående band över bakhuvudet, beckasinerna på längsgående ränder.
  • Arten spelar i grupp på fasta spelplatser i fjällen, i skymningen och på natten.
  • Är du osäker på vilken art som lyfter, skjut inte.

Vanliga frågor

Är dubbelbeckasinen fredad?

Ja. Den saknas i jaktförordningens bilagor och har alltså ingen jakttid. Fredningen gäller också boet och äggen. Arten finns dessutom med i bilaga 1 till EU:s fågeldirektiv.

Hur skiljer man dubbelbeckasin från enkelbeckasin?

Dubbelbeckasinen är tyngre, har vattrad buk i stället för vit och visar vita hörn på stjärten när den flyger. Den lyfter tyst, flyger lågt och rakt och sätter sig igen efter en kort bit. Enkelbeckasinen ropar när den lyfter och flyger i sicksack.

Var häckar dubbelbeckasinen i Sverige?

I fjällen, från Härjedalen och norrut, på blöta, översilade myrar och gräsmarker strax under och ovanför trädgränsen. Den trivs bäst där marken är kalkrik och daggmaskarna många. Under vårflyttningen kan den höras spela vid slättsjöar längre söderut.

Är dubbelbeckasinen rödlistad?

Inte längre. I Rödlistan 2025 är den livskraftig (LC), efter att tidigare ha stått som nära hotad. Beståndet skattas till omkring 3 600 könsmogna fåglar. Enkelbeckasinen gick åt andra hållet och är nu nära hotad.

Känner du igen dubbelbeckasin?

4 bilder på dubbelbeckasin, enkelbeckasin och morkulla. Fyra svarsalternativ per bild, som på teoriprovet.

Källor

  • Jaktlag (1987:259) 3 § (viltet är fredat och får jagas bara om det följer av lagen eller av föreskrifter eller beslut med stöd av den; fredningen gäller också ägg och bon), lydelse SFS 2026:832: data.riksdagen.se
  • Jaktförordning (1987:905) bilaga 1 och bilaga 4, både de som gäller i dag och de som gäller från 1 juli 2027 (dubbelbeckasin saknas, alltså ingen allmän jakttid och ingen skyddsjakt på enskilds initiativ; morkulla har jakttid 11 september–31 december i hela landet i båda lydelserna), konsoliderad t.o.m. SFS 2026:1693: riksdagen.se
  • Jaktförordning (1987:905) 33 § (förteckningen över statens vilt, där dubbelbeckasin inte finns med), lydelse SFS 2026:835: data.riksdagen.se
  • Artskyddsförordning (2007:845) 4 § (förbud mot att avsiktligt döda, fånga eller störa vilda fåglar och mot att förstöra bon och ägg), lydelse SFS 2026:230 och från 1 november 2026 SFS 2026:1504, samt bilaga 1 (Gallinago media markerad S och B, alltså upptagen i bilaga 1 till fågeldirektivet; enkelbeckasin och morkulla markerade J), granskad 2026-10-22: riksdagen.se
  • Rödlistan 2025, SLU Artdatabanken: dubbelbeckasin LC (ändrad från NT 2020), cirka 3 600 (2 600–4 600) reproduktiva individer, kunskapen förhållandevis god i Jämtland och Härjedalen men mycket lite känt om utbredning och antal i Lappland, häckar sällsynt på gräsmark och översilningsmyrar i fjällen från fjällnära barrskog upp till videregionen, tätast på kalkrik mark, tecken på igenväxning av spelplatser i södra Lappland; i 2020 års bedömning: från Härjedalen till Torne lappmark, allmän häckfågel i Götaland och Svealand på 1800-talet och försvunnen därifrån i början av 1900-talet: researchdata.se och artfakta.se
  • SLU Artdatabanken, Artfakta: dubbelbeckasin (förekomsten koncentrerad till mellersta fjällkedjan: Trøndelag, södra Lappland och Jämtland-Härjedalen; större och tyngre än enkelbeckasin med något kortare näbb, trycker hårdare och flyger lågt och rakt 50–200 m, bullrande och oftast tyst uppflog, vita stjärthörn, mörkvattrad buk, tre vingband på hopslagen vinge, spel i sen skymning och natt hörbart inom 250 m, arenaspel på samma platser år efter år, daggmask som huvudföda, kalkrika jordar, ankomst slutet av april och början av maj, avflyttning augusti–september (juli–oktober), nonstop till Kongo 430–680 mil på 48–84 timmar, cirka 80 spelande fåglar per år under vårflyttningen i södra och mellersta Sverige 2000–2009, eftertraktat jaktbyte på 1800-talet och lätt att skjuta i det raka, tunga uppfloget till skillnad från enkelbeckasinen, utdikning av sankängar som huvudorsak till försvinnandet i söder), granskad 2026-10-22: artfakta.se
  • Rödlistan 2025, SLU Artdatabanken: enkelbeckasin NT A2ab (minskning omkring 17,5 procent på 15 år): artfakta.se ; morkulla LC: artfakta.se
  • Wikipedia, Dubbelbeckasin (könen lika och honan i genomsnitt något större, honan tar ensam hand om ungarna, ungfågeln med mindre vitt i stjärten och diffusare vingband, enligt Svensson m.fl., Fågelguiden 1999), granskad 2026-10-22: sv.wikipedia.org
  • Wikipedia, Morkulla (tvärgående svart teckning på huvud och nacke, ovansidan spräcklig i svart, grått och rödbrunt), granskad 2026-10-22: sv.wikipedia.org
  • Wikipedia, Enkelbeckasin (längsrandigt huvud med ljust band mitt på hjässan, ropar kraftigt när den stöts och flyger iväg i slingrande flykt), granskad 2026-10-22: sv.wikipedia.org
  • Wikipedia, Great snipe (artnamnet media syftar på att storleken ligger mellan morkulla och enkelbeckasin), granskad 2026-10-22: en.wikipedia.org

Faktagranskad 22 oktober 2026.

Alla sidor om vadare