Hoppa till innehållet

Jaktteori

Viltvård

Råget med nyfött kid i gräset

Viltvård är allt som görs för att ge viltet bra livsmiljöer och friska stammar, och för att jakten ska gå att bedriva långsiktigt. Det handlar om biotopvård i jord- och skogsbruket, om att inventera hur mycket vilt som finns och om att planera avskjutningen. För en jägare är viltvården lika mycket en del av jakten som själva skottet.

Vad lagen säger

Enligt jaktlagen 4 § ska viltet vårdas så att de arter som hör till landets viltbestånd bevaras och så att viltstammarna utvecklas på ett lämpligt sätt med hänsyn till både allmänna och enskilda intressen. I viltvården ingår att ge viltet skydd och stöd och att anpassa jakten efter tillgången på vilt. Ansvaret ligger på markägaren och jakträttshavaren.

Jaktlagen 5 § säger att alla ska visa viltet hänsyn. Viltet får inte ofredas eller förföljas annat än vid jakt. Markinnehavaren får dock vidta lämpliga åtgärder för att motverka skador av vilt, om skadorna inte kan förebyggas på annat sätt.

Livsmiljöer i jord- och skogsbruk

Ett rationellt jord- och skogsbruk lämnar ofta lite utrymme för viltet. Mycket går att förbättra med enkla medel:

  • Spara kantzoner med buskar och örter längs åkrar, diken och vägar. De ger skydd, föda och boplatser åt hönsfåglar, hare och rådjur.
  • Behåll åkerholmar, stenmurar, våtmarker och småvatten.
  • Låt lövträd, gamla träd och döda träd stå kvar i skogen. De är viktiga för insekter, fåglar och många däggdjur.
  • Slå vallen inifrån och ut, så att djuren kan fly mot kanterna. En hund under kontroll får användas för att söka igenom vallen före slåtter.

Varför kanter och variation betyder så mycket för viltet förklaras under ekologi för jägare.

Viltåkrar och utfodring

En viltåker är en odling som anläggs för viltets skull, ofta med klöver, havre, rybs eller andra grödor. Den gör mest nytta nära skog eller annan skyddande vegetation. Viltåkern kan locka bort vilt från gröda som annars skulle skadas, och den ger föda under perioder då det är ont om annat.

Utfodring kan hjälpa viltet under svåra vintrar, men den har också nackdelar. Den samlar många djur på ett ställe, vilket ökar risken för smittspridning och kan ge betesskador i omgivningen. Foderplatser nära vägar kan öka antalet viltolyckor. Idisslare som älg och rådjur är känsliga för snabba foderbyten och för stora mängder spannmål. Har du väl börjat utfodra bör du fortsätta hela vintern. Länsstyrelsen kan förbjuda eller ställa villkor för utfodring av klövvilt, men inte för saltstenar, viltåkrar eller åtlar som används för åteljakt.

Holkar och boplatser

Där det saknas gamla och ihåliga träd kan holkar ersätta de naturliga bohålen. Ett klassiskt exempel är holkar för knipa, som sätts upp nära vatten. Holkar för ugglor, mesar och andra fåglar som häckar i hål gör också nytta. Rengör holkarna med jämna mellanrum.

Utsättning av vilt

Vilt får som huvudregel inte sättas ut i frihet (jaktförordningen 41 §). Naturvårdsverket kan besluta om undantag. Enligt Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2002:20, 6 §) får fasan, rapphöna och gräsand sättas ut efter medgivande av jakträttshavaren, men inte i områden där arten inte förekommer eller inte har förekommit i vilda stammar. Att hålla vilt i ett vilthägn kräver tillstånd av länsstyrelsen.

Inventering

För att kunna anpassa jakten behöver man veta hur mycket vilt som finns. För älg används framför allt jägarnas älgobs, spillningsinventering och avskjutningsstatistik. Lo och varg spåras på snö, och björn och järv inventeras med DNA från spillning. Hur metoderna fungerar och hur resultaten används står under viltförvaltning.

Viltvårdsområden

Enligt lagen (2000:592) om viltvårdsområden kan flera fastigheter sammanföras till ett viltvårdsområde för att samordna jakten och viltvården. Länsstyrelsen beslutar om bildandet efter ansökan från en fastighetsägare. Minst fyra femtedelar av fastighetsägarna, som tillsammans äger minst fyra femtedelar av arealen, ska ha gått med på det. Alla som äger en fastighet inom området blir medlemmar i viltvårdsområdesföreningen, och föreningens beslut gäller även nya ägare. Vad föreningen får besluta om jakten och vad det betyder för den som arrenderar står under jakträtt och arrende.

Älgförvaltningen

Älgen förvaltas i älgförvaltningsområden, där en grupp med markägare och jägare gör en plan för stammen. Jakten sker i älgskötselområden och licensområden. På oregistrerad mark får bara kalv jagas. Hela systemet, och hur kronhjorten förvaltas, beskrivs under viltförvaltning. Läs mer om arten under älg och om jägarens ansvar under jaktvård.

Viltforskning

Viltvårdsavgiften går till viltvårdsfonden, som bland annat bekostar övervakning av viltstammarna. Forskning om vilt bedrivs bland annat vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Som jägare kan du bidra genom att rapportera sjukt eller dött vilt till SVA, skicka in prover när det efterfrågas och delta i inventeringar. Vilka som forskar om viltet och vad jägarnas rapporter används till kan du läsa om under viltförvaltning.

Vanliga frågor

Vem ansvarar för viltvården?

Markägaren och jakträttshavaren. Enligt jaktlagen 4 § ska viltet vårdas så att arterna bevaras och viltstammarna utvecklas på ett lämpligt sätt, och jakten ska anpassas efter tillgången på vilt.

Får man sätta ut fasaner?

Ja. Vilt får som huvudregel inte sättas ut i frihet (41 § jaktförordningen), men fasan, rapphöna och gräsand får sättas ut med jakträttshavarens medgivande. Utsättningen får dock inte ske i områden där arten inte förekommer eller inte har förekommit i vilda stammar (NFS 2002:20, 6 §).

Hur bildas ett viltvårdsområde?

Länsstyrelsen beslutar efter ansökan från en fastighetsägare. Minst fyra femtedelar av fastighetsägarna, som tillsammans äger minst fyra femtedelar av arealen, ska ha gått med på bildandet. Alla ägare inom området blir sedan medlemmar i viltvårdsområdesföreningen.

Kan länsstyrelsen förbjuda utfodring av vilt?

Ja, länsstyrelsen kan förbjuda eller ställa villkor för utfodring av klövvilt. Ett sådant beslut får inte omfatta saltstenar, viltåkrar eller foder vid åtelplatser för åteljakt (jaktförordningen 43 §).

Till jaktteori