Hoppa till innehållet

Viltkunskap

Björn

Vetenskapligt namn: Ursus arctos

Europas största landlevande rovdjur och ett av de fyra stora rovdjuren i Sverige, med en stam som minskat efter flera år av omfattande licensjakt.

Porträttet handlar om hur björn lever. Kännetecken, förväxlingsarter, jaktregler och det provet frågar om finns på artsidan i viltuppslagsverket.

Brunbjörn
Brunbjörn
Brunbjörn, hona med unge
Brunbjörn, hona med unge
Brunbjörn
Brunbjörn
Brunbjörn, unge
Brunbjörn, unge
Vikt
Hona 60–150 kg, hane 100–300 kg
Längd
1,5–2,2 m
Livslängd
Upp till 25–30 år
Jakt
Licensjakt och skyddsjakt efter beslut
Status
Nära hotad (NT)

Brunbjörnen är Sveriges största rovdjur. Trots storleken ser de flesta som rör sig i skogen aldrig en björn, eftersom den är skygg och undviker människor. För jägare i norra och mellersta Sverige är björnen både ett jaktbart vilt vid licensjakt och ett djur som kräver försiktighet, inte minst för den som jagar med hund.

Utbredning och bestånd

Björnen finns i Norrland och norra Svealand. Den svenska stammen har kontakt med den finska genom Tornedalen och med den lilla norska stammen. Antalet björnar beräknades till omkring 2 800 hösten 2022. Efter flera år med stor licensjakt pekade en preliminär beräkning för hösten 2023 på omkring 2 450 björnar.

I Rödlistan 2025 klassas björnen som nära hotad. Det nationella referensvärdet för gynnsam bevarandestatus är 1 400 björnar.

Levnadssätt och vintervila

Björnen lever ensam, utom honor med ungar. Den är aktiv både dag och natt men mer nattaktiv nära bebyggelse. Luktsinnet är mycket gott och hörseln bra.

På hösten går björnen in i en vintervila. Den lägger sig i ett ide under en rotvälta, i en grävd jordhåla eller i en myrstack, och stannar där i ett halvår eller mer. Honor med ungar går in tidigt och kommer ut sent. Under vilan sjunker kroppstemperaturen och ämnesomsättningen, men björnen kan vakna om den blir störd. Håll dig alltid borta från ett ide.

Föda

Björnen är allätare och anpassar sig efter säsongen. På våren äter den gräs, örter, kadaver och myror, och på försommaren tar den många älgkalvar och renkalvar. Under sensommaren och hösten dominerar bär, framför allt blåbär, kråkbär och lingon. Inför vintervilan äter björnen enorma mängder för att bygga upp fettreserver.

Björnar kan ibland ta tamdjur och förstöra bikupor, och de kan dras till slaktrester och åtel.

Fortplantning

Parningen sker på försommaren. Det befruktade ägget fäster i livmodern först på hösten, och ungarna föds i idet mitt i vintern. De är små, nakna och blinda när de föds och väger bara några hundra gram. Honan får oftast två eller tre ungar, och de följer henne i ett och ett halvt till två och ett halvt år. En hona föder därför ungar bara vartannat eller vart tredje år.

Spår och tecken

  • Bakfotens spår påminner om en människas fotavtryck men är bredare och har tydliga klomärken framför tårna.
  • Framfotens spår är kortare och bredare.
  • Sönderrivna myrstackar, vända stenar och upprivna stubbar visar var björnen har letat föda.
  • Klös- och bitmärken på träd, ofta högt upp, är revirmarkeringar.
  • Spillningen kan vara full av bär eller växtrester och är ofta stor.

Jakt

Björnen är fredad och har ingen allmän jakttid. Den får fällas vid licensjakt eller skyddsjakt efter beslut av Naturvårdsverket eller, efter delegering, länsstyrelsen. Licensjakten börjar normalt i slutet av augusti och avslutas när kvoten är fylld eller tiden har gått ut.

Björn får jagas från en timme före solens uppgång till två timmar före solens nedgång (jaktförordningen 9 §). Jakten bedrivs ofta med ställande hund, men också som vakjakt. Björn får bara skjutas med kulpatron av klass 1, och halvautomatiska kulgevär får ha högst två patroner i magasinet om inte myndigheten har beslutat om undantag vid licens- eller skyddsjakt.

Den som fäller eller skjuter på en björn ska anmäla det till länsstyrelsen utan dröjsmål och senast samma dag (jaktförordningen 5 b §). En särskilt tränad eftersökshund ska kunna vara på skottplatsen inom två timmar. Eftersök på en skadskjuten björn är farligt och bör göras av erfarna förare.

Björnkött kan innehålla trikiner. Om köttet ska ätas bör det trikinundersökas, och Livsmedelsverket rekommenderar att du väntar på svaret innan du äter det.

Förvaltning

Björnstammen förvaltas regionalt med miniminivåer för olika län och förvaltningsområden. Stammen inventeras genom att allmänhet och jägare samlar in spillning som DNA-analyseras, ungefär vart femte år i varje län. Om en björn angriper tamdjur får ägaren eller vårdaren under vissa förutsättningar döda den (jaktförordningen 28 §).

Läs mer om de andra stora rovdjuren varg och lodjur och om kännetecknen i uppslagsverket.

Alla arter i viltkunskap