Viltkunskap
Vildsvin
Vetenskapligt namn: Sus scrofa
Ett kraftfullt och anpassningsbart klövvilt som har återvänt till Sverige och i dag finns i stora delar av Götaland och Svealand.
Porträttet handlar om hur vildsvin lever. Kännetecken, förväxlingsarter, jaktregler och det provet frågar om finns på artsidan i viltuppslagsverket.




- Vikt
- Sugga 60–120 kg, galt 80–200 kg
- Längd
- 1,2–1,8 m
- Livslängd
- Sällan över 10 år
- Jakt
- Jaktbar under allmän jakttid, årsunge hela året
- Status
- Livskraftig (LC)
Vildsvinet är ett av de mest omdebatterade viltslagen i Sverige. Det ger mycket och gott kött och omväxlande jakt, men det orsakar också stora skador i jordbruket och många viltolyckor. Arten är intelligent, vaksam och kan anpassa sig till de flesta miljöer i södra och mellersta Sverige.
Från utrotat till vanligt
Den ursprungliga svenska vildsvinsstammen dog ut i slutet av 1600-talet. Under senare delen av 1900-talet rymde eller släpptes vildsvin ur hägn, och de frilevande stammarna har sedan växt och spridit sig. I dag finns vildsvin i stora delar av Götaland och Svealand, och stammen fortsätter att sprida sig norrut. I Rödlistan 2025 bedöms arten som livskraftig, och stammen ökar.
Livsmiljö och levnadssätt
Vildsvin trivs i lövskog och blandskog med tät undervegetation nära åkrar, vatten och sankmarker. De behöver skydd att ligga i om dagen och föda inom räckhåll om natten.
Suggorna lever i familjegrupper tillsammans med sina ungar och ibland fjolårets ungdjur. En äldre sugga leder ofta gruppen. Vuxna galtar lever mest ensamma och söker upp suggorna under brunsten. Där djuren får vara ifred kan de vara aktiva även på dagen, men där de jagas är de mest aktiva på natten.
Luktsinnet och hörseln är mycket goda, medan synen är sämre. Vildsvinet kan bli aggressivt om det är skadat eller om en sugga försvarar sina ungar.
Föda och bökning
Vildsvinet är allätare. Det böker upp rötter, rotknölar, maskar och insektslarver, äter ekollon och bokollon, gröna växter och svamp, och tar ägg, smådjur och kadaver. Grödor som majs, vete, potatis och vall är mycket attraktiva. När vildsvinen böker i vallar och åkrar kan skadorna bli stora på kort tid.
Fortplantning
Brunsten infaller främst under vintern, med en topp i november till januari. Suggan går dräktig i knappt fyra månader och föder oftast mellan fyra och åtta kultingar, de flesta under våren. När födotillgången är god kan unga suggor bli dräktiga redan under sitt första år, och kullar kan födas under stora delar av året. Det är en av förklaringarna till att stammen kan växa så snabbt.
Före grisningen bygger suggan en bädd av ris, gräs och kvistar. Kultingarna är randiga de första månaderna. Ränderna försvinner gradvis och pälsen blir först brun och sedan mörkare.
Spår och tecken
- Bökade ytor i vall, skogsbryn och gräsmattor, där marken ser plöjd ut, är det tydligaste tecknet.
- Klövspåret är brett och rundat, och biklövarna syns ofta tydligt även på fast mark.
- Gyttjehål där djuren har vältrat sig, och träd och stubbar intill med intorkad lera och borst, visar var de har gnidit sig.
- Kultingbäddar av hopsamlat ris och gräs syns på våren.
- Upptrampade stigar mellan liggplatser och åkrar.
Jakt
Vuxna vildsvin har allmän jakttid under större delen av året men är fredade på senvintern. En sugga som följs av randiga eller bruna små kultingar är alltid fredad. Årsungar får jagas hela året. Där vildsvin har skadat grödor får jakträttshavaren dessutom jaga dem inom 200 meter från marken med grödor hela året. Exakta datum finns under jakttider.
Vildsvin får bara skjutas med kulpatron av klass 1. Den som är behörig för klass 1 får också använda slugpatron i ett enkelpipigt hagelgevär i kaliber 12, 16 eller 20 (NFS 2023:8). Vid jakt på vildsvin får värmekamera, bildförstärkare och rörlig belysning användas i nära anslutning till vapnet, men termiska sikten bara i öppen terräng eller vid åtel. Vildsvin får jagas dygnet runt.
Vakjakt vid åtel och åker är den vanligaste jaktformen. Drevjakt med hund och drevkarlar förekommer på hösten och vintern. En särskilt tränad eftersökshund ska kunna vara på skottplatsen inom två timmar.
Trikiner och svinpest
Vildsvin kan bära trikiner, en parasit som kan göra människor allvarligt sjuka. Om du säljer eller ger bort vildsvinskött måste köttet provas. Äter du det i ditt eget hushåll är provet frivilligt, men Livsmedelsverket rekommenderar att du låter trikinundersöka köttet och väntar på svaret. Om köttet inte är provat ska det genomstekas.
Döda vildsvin som du hittar bör rapporteras till Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), till exempel via rapporteravilt.sva.se. Det är en viktig del av övervakningen av afrikansk svinpest, en sjukdom som är dödlig för grisar och vildsvin men ofarlig för människor. Mer om svinpesten och trikinerna finns under viltsjukdomar.
Förvaltning
Det finns ingen licens eller tilldelning för vildsvin. Förvaltningen sker lokalt och regionalt, och det nationella målet är en kontrollerad stam med mindre skador. Länsstyrelserna tar fram regionala riktlinjer, och den som vill utfodra vildsvin i större omfattning behöver registrera sig som foderföretagare hos länsstyrelsen.
Läs mer i vildsvinsjakt i Skåne, om vakjakt och om hur du bedömer kön och ålder i uppslagsverket.