Hoppa till innehållet

Viltkunskap

Fasan

Vetenskapligt namn: Phasianus colchicus

En färggrann hönsfågel från Asien som har förts till Sverige och i dag är vanligast i jordbrukslandskapet i södra Sverige.

Porträttet handlar om hur fasan lever. Kännetecken, förväxlingsarter, jaktregler och det provet frågar om finns på artsidan i viltuppslagsverket.

Fasantupp
Fasantupp
Fasanhöna
Fasanhöna
Fasantupp
Fasantupp
Fasantupp i flykt
Fasantupp i flykt
Vikt
Höna 0,7–1 kg, tupp 1–1,5 kg
Längd
Tupp 70–90 cm med stjärt, höna 50–60 cm
Livslängd
Oftast bara några år
Jakt
Jaktbar under allmän jakttid
Status
Ej tillämplig (NA), införd art

Fasanen är inte ursprungligen svensk. Den kommer från Asien och har förts hit av människan för jaktens skull. I dag finns den framför allt i det öppna odlingslandskapet i södra Sverige, där tuppens skarpa läte och glänsande kopparfärgade dräkt är ett välkänt inslag. Fasanjakt med hund eller vid klappjakt är en populär jaktform på hösten och vintern.

En införd art

Fasanen fördes till Sverige för flera hundra år sedan och har sedan dess satts ut på många platser. Eftersom arten är införd bedöms den inte i Rödlistan utan har kategorin ej tillämplig. Beståndet bygger i stor utsträckning på återkommande utsättningar, särskilt utanför de bästa områdena i söder. Vilda stammar som klarar sig utan utsättningar finns framför allt i bördiga jordbruksbygder i södra Sverige.

Vilt får inte sättas ut i frihet utan stöd i jaktförordningen eller Naturvårdsverkets föreskrifter (jaktförordningen 41 §). Den som vill sätta ut fasaner ska därför ta reda på vilka regler och villkor som gäller.

Livsmiljö och levnadssätt

Fasanen trivs där åkrar, betesmarker, häckar, dungar och vassar ligger blandade. Den behöver buskar och tät vegetation som skydd, och spillsäd och frön som föda. Djup snö och långa kalla perioder är svåra för fasanen, och då kan många dö om de inte hittar föda.

Fasanen lever mest på marken men flyger upp i träd för att sova. När den känner sig hotad springer den hellre undan i vegetationen än flyger, och den kan trycka länge innan den lyfter. När den väl lyfter gör den det brant och med ett smattrande vingljud.

Föda

Fasanen äter frön, säd, bär, gröna växtdelar, maskar och insekter. På vintern är spillsäd och ogräsfrön viktiga, och fasaner söker sig gärna till utfodringsplatser. Kycklingarna lever de första veckorna mest på insekter.

Fortplantning

Tuppen håller revir på våren och har ofta flera hönor. Han tar ingen del i ruvningen eller omsorgen om kycklingarna. Hönan lägger oftast åtta till tolv ägg i en grop på marken, gärna i högt gräs eller under en buske, och kycklingarna kläcks i början av sommaren. Tillgången på insekter och vädret under försommaren avgör hur många kycklingar som överlever.

Spår och tecken

  • Spåret har tre långa framtår och en kort baktå. Stegen är långa, och fasanen går gärna i en rak linje.
  • Spillningen är cylindrisk och ofta vit i ena änden.
  • Sandbadsgropar i torr jord, där fåglarna har badat för att bli av med parasiter.
  • Tuppens hesa, tvåstaviga läte, ofta följt av ett kort vingsmatter, hörs på långt håll om våren.
  • Fjädrar under träd där fasanerna har sovit.

Jakt

Fasan har allmän jakttid i hela landet under hösten och vintern. Jakttiden gäller både tupp och höna. Exakta datum finns under jakttider. På många marker väljer jägarna ändå att bara skjuta tuppar för att spara hönor till nästa års häckning.

Fasan jagas med stående eller stötande fågelhund, ofta i åkerkanter, häckar och vassar. Vid klappjakt går drevkarlar genom ett område och stöter upp fåglarna mot skyttar som står på pass. Apporterande hundar behövs för att hitta skadskjutna fåglar, som gärna springer undan i vegetationen.

Fasan får skjutas med hagelgevär i alla tillåtna kalibrar, även de mindre som 28 och .410, och med kulpatron av klass 1 till 4 (NFS 2023:8). Ta bara skott där fågeln är väl över marken och bakgrunden är fri. Vid klappjakt ska du veta exakt var drevkarlar och andra skyttar finns.

Viltvård

Där fasanen ska klara sig utan utsättningar behövs ett landskap med skydd, föda och insekter. Kantzoner, viltåkrar, häckar och utfodring under hårda vintrar hjälper både fasaner och andra arter i odlingslandskapet, till exempel rapphöna.

Läs mer om drevjakt och klappjakt och om hur du skiljer tupp och höna i uppslagsverket.

Alla arter i viltkunskap