Hoppa till innehållet

Viltkunskap

Skogshare

Vetenskapligt namn: Lepus timidus

Sveriges vanligaste hare, som byter till vit päls på vintern och är ett klassiskt jaktbyte för den som jagar med stövare.

Porträttet handlar om hur skogshare lever. Kännetecken, förväxlingsarter, jaktregler och det provet frågar om finns på artsidan i viltuppslagsverket.

Skogshare i sommarpäls
Skogshare i sommarpäls
Skogshare i vinterpäls
Skogshare i vinterpäls
Skogshare i vinterpäls
Skogshare i vinterpäls
Skogshare i sommarpäls
Skogshare i sommarpäls
Vikt
2,5–4,5 kg
Längd
45–65 cm
Livslängd
Oftast bara några år
Jakt
Jaktbar under allmän jakttid
Status
Nära hotad (NT)

Skogsharen är den hare som finns i nästan hela Sverige, från skärgård till fjäll. På vintern blir den vit, och dess spår i snön är bland de första som många lär sig känna igen. Harjakt med drivande hund är en av de äldsta jaktformerna i Sverige, och för många jägare är stövarens skall en del av hösten.

Utbredning och status

Skogsharen förekommer främst i skogsmark och är utbredd över nästan hela landet. I södra Sverige har den minskat, och i Rödlistan 2025 klassas den som nära hotad. Minskningen förklaras bland annat av varmare och snöfattigare vintrar och av konkurrens och korsningar med fältharen. Även i Norrland tyder avskjutningen på en minskning.

Fältharen är större, har längre öron och blir inte vit på vintern. Den lever mest i odlingslandskapet i södra och mellersta Sverige.

Levnadssätt

Skogsharen är mest aktiv i skymning och på natten. Om dagen ligger den stilla i en lega, en grund grop i marken under en gran, en buske eller ett vindfälle, och litar på att kamouflaget ska skydda den. Den trycker länge och springer iväg först när faran är mycket nära.

Haren lever ensam inom ett hemområde som den känner väl. När den jagas av en hund springer den ofta i en båge och återvänder mot det område där den stöttes. Det är grunden för jakt med stövare. Haren kan också göra spårkonster, till exempel gå tillbaka i sina egna spår och sedan hoppa åt sidan, för att lura förföljaren.

Föda

På sommaren äter skogsharen gräs, örter, blad och skott. På vintern lever den av kvistar och bark av lövträd som asp, sälg, rönn och björk, och av ljung och blåbärsris. Haren äter också en del av sin egen spillning. De mjuka spillningskulor som bildas i blindtarmen äts direkt, så att haren kan ta upp mer av näringen i födan.

Fortplantning

Parningstiden börjar på senvintern. Hanarna jagar honorna, och ibland ses harar som slåss stående på bakbenen. Honan föder sina ungar efter ungefär sju veckors dräktighet. Ungarna föds med päls och öppna ögon och kan röra sig nästan direkt. De ligger var för sig i terrängen, och honan diar dem bara en gång per dygn för att inte locka dit rovdjur. Kullarna är oftast två till fyra ungar, och i södra Sverige hinner honan få mer än en kull per år.

Spår och tecken

  • I galopp landar de stora bakfötterna framför de små framfötterna, som ofta hamnar efter varandra.
  • Spillningen består av runda, något tillplattade kulor av växtfibrer.
  • Haren biter av kvistar snett och rent, som med en kniv. Hjortdjur saknar framtänder i överkäken och river därför av kvistarna så att de blir trasiga.
  • Upptrampade stigar i snön mellan legan och födoplatserna.
  • Gnagd bark på unga lövträd, fruktträd och buskar under snörika vintrar.

Harpest

Skogsharen kan drabbas av harpest, tularemi, en bakteriesjukdom som kan smitta människor. Använd handskar när du tar hand om fällda harar, och lämna in harar som du hittar döda eller som har betett sig konstigt till Statens veterinärmedicinska anstalt om du misstänker sjukdom. Hur smittan sprids och hur du skyddar dig står under viltsjukdomar.

Jakt

Skogsharen har allmän jakttid under hösten och vintern. Jakttiden slutar något tidigare i flera län i södra Sverige än i övriga landet. Exakta datum finns under jakttider.

Den klassiska formen är jakt med drivande hund. Stövaren söker upp haren och driver den med skall, och jägarna ställer sig på pass där haren väntas passera på sin väg tillbaka. Haren jagas också med stötande hund, vid smygjakt i snö och vid drevjakt.

Hare skjuts oftast med hagelgevär i kaliber 12, 16 eller 20. De minsta hagelkalibrarna, som 28 och .410, är inte tillåtna för hare. Med kulgevär krävs kulpatron av klass 1, 2 eller 3, och halvautomatiska kulgevär får ha högst två patroner i magasinet (NFS 2023:8).

Förvaltning

Skogsharen förvaltas lokalt utan licens. Där stammen har minskat är det klokt att begränsa avskjutningen. Haren är också ett viktigt bytesdjur för räv, lodjur, kungsörn och duvhök, och tätheten varierar mycket mellan år och platser.

Läs mer om jakt med hund, om drevjakt och om skillnaden mellan skogshare och fälthare i uppslagsverket.

Alla arter i viltkunskap