Viltkunskap
Dovhjort
Vetenskapligt namn: Dama dama
Ett medelstort hjortdjur som infördes till Sverige för flera hundra år sedan och i dag finns lokalt i stora delar av Götaland och Svealand.
Porträttet handlar om hur dovhjort lever. Kännetecken, förväxlingsarter, jaktregler och det provet frågar om finns på artsidan i viltuppslagsverket.




- Vikt
- Hind 35–55 kg, hjort 60–100 kg
- Längd
- 1,3–1,75 m
- Livslängd
- Sällan över 15 år
- Jakt
- Jaktbar under allmän jakttid
- Status
- Livskraftig (LC)
Dovhjorten är mindre än kronhjorten men större än rådjuret. Den kom ursprungligen från Medelhavsområdet och Mindre Asien och har förts till Sverige av människan. I dag är den ett vanligt jaktbart vilt i många delar av södra och mellersta Sverige, och stammen fortsätter att öka.
Ursprung och utbredning
Dovhjorten infördes till Sverige före år 1800, främst för att hållas i hägn på gods och kungsgårdar. Djur som rymt eller släppts har sedan bildat frilevande bestånd. Arten räknas därför som fast etablerad i landet och bedöms i Rödlistan 2025, där den klassas som livskraftig. Den finns lokalt i stora delar av Götaland och Svealand, och stammen ökar.
Dovhjorten trivs i odlingslandskap med lövskog, betesmarker och åkrar. Den är mer knuten till öppna och halvöppna marker än rådjuret och undviker stora sammanhängande barrskogar.
Levnadssätt
Dovhjorten är ett utpräglat flockdjur. Hindar, kalvar och unga djur lever i grupper som kan bli stora, särskilt på vintern. De vuxna hjortarna håller sig för sig själva större delen av året och ansluter till hindarna först inför brunsten.
Djuren är aktiva i gryning och skymning men också mitt på dagen där de får vara ifred. Flocken är vaksam, och när ett djur larmar flyr hela gruppen ofta i studsande hopp.
Föda
Dovhjorten betar gräs och örter men äter också löv, skott, ekollon, bokollon och ris. På vintern gnager den bark och betar i grödor. Täta dovhjortsstammar kan ge betydande skador i jordbruket, framför allt på höstsådd och vallar, och dessutom skada unga träd.
Brunst och fortplantning
Brunsten infaller kring slutet av oktober och början av november. Hjortarna samlas på traditionella brunstplatser där de skrapar upp gropar, markerar med urin och läter med ett djupt, rapande grymtande. Hindarna söker sig till platserna för att para sig. Under brunsten är de vuxna hjortarna fredade.
Hinden går dräktig i ungefär sju och en halv månad och föder oftast en kalv i juni eller juli. Kalven ligger gömd de första veckorna och har fläckig päls.
Hjorten fäller hornen på våren och får nya under sommaren. Hos äldre hjortar blir hornen breda och skovelformade, något som skiljer dovhjorten från kronhjorten. De unga hjortarna har enkla spetsar eller små grenar.
Spår och tecken
- Klövspåret är mindre än kronhjortens och större än rådjurets.
- Spillningen liknar kronhjortens men är mindre.
- Brunstgropar, uppskrapade gropar som luktar starkt av urin, syns på brunstplatserna på hösten.
- Upptrampade stigar mellan skog och betesmark visar var flockarna går.
- Fejade småträd och barkgnag förekommer där stammen är tät.
Jakt
Dovhjort har allmän jakttid, men den är uppdelad i flera perioder. Alla djur får jagas i början av oktober och sedan från senhösten och över vintern. Däremellan, under brunsten, får bara hind och kalv jagas. Tidigare på hösten får hornbärande djur och kalv jagas med smyg- eller vaktjakt, och under en period i mars får hind och kalv jagas med smyg- eller vaktjakt. Exakta datum finns under jakttider.
Dovhjort får skjutas med kulpatron av klass 1. Den som är behörig för klass 1 får också använda slugpatron i ett enkelpipigt hagelgevär i kaliber 12, 16 eller 20 (NFS 2023:8). Jakten är tillåten från en timme före solens uppgång till en timme efter solens nedgång, och den sista timmen bara som smyg- eller vaktjakt. En särskilt tränad eftersökshund ska kunna vara på skottplatsen inom två timmar.
Vid drevjakt på dovhjort rör sig ofta hela flocken samtidigt. Det kräver att du tar dig tid att välja rätt djur och att du inte skjuter in i en grupp.
Förvaltning
Dovhjorten förvaltas lokalt utan licens, men i områden med täta stammar samarbetar jägare och markägare ofta om avskjutningen för att hålla skadorna nere. Där stammen ökar snabbt behöver avskjutningen inriktas på hindar och kalvar. Dovhjort förekommer också i hägn, där särskilda regler gäller.
Läs mer om kronhjorten som dovhjorten ibland förväxlas med, om vakjakt och om kännetecknen i uppslagsverket.